Grekland strävar efter att återfå sin bortflyttade arbetskraft
Publicerad september 7, 2025
Publicerad september 7, 2025
Efter en period av ekonomiska svårigheter har Greklands ekonomi nu återhämtat sig och visar på betydande tillväxt. Landet fokuserar på att få tillbaka de arbetstagare som flyttade utomlands under krisen. En del av detta arbete inkluderar skattelättnader för de som återvänder.
Enligt Financial Times har över 600 000 greker lämnat landet mellan 2010 och 2021. Forskaren Christos Gkolfos valde att återvända efter ett decennium i Sverige. Han behöll sin anställning i sjukvårdsforskning och fick skattelättnader från grekiska staten. Han säger:
”Nu när allt är klart, befinner jag mig i en bättre miljö. Mitt privatliv, min karriär och min inkomst är i det bästa skick jag kan tänka mig.”
SEB:s euroekonom Pia Fromlet noterar att den starka tjänstesektorn och demografiska förändringar har bidragit till minskad arbetslöshet i Grekland. Landet har, likt flera andra europeiska nationer, en åldrande befolkning. Samtidigt växer tjänstesektorn snabbt och står för en stor del av den grekiska ekonomin. Hon påpekar att
”det har ju uppstått en arbetskraftsbrist i vissa sektorer.”
Grekland har även beslutat att införa sexdagarsveckor för vissa branscher, däribland detaljhandeln. Det råder brist på arbetskraft i tjänstesektorn, vilket har blivit en allt tydligare utmaning för landets tillväxt.
Trots dessa förändringar kämpar Grekland med låga löner, vilket hindrar återvändande av tidigare medborgare. För att locka hem dem erbjuder staten halverad skatt under de första sju åren. Spiros Protopsaltis, chef för arbetsförmedlingen Dypa, säger:
”Vi säger till folk: Kom tillbaka, den grekiska ekonomin är inte som du minns den, den mår bra.”
Den genomsnittliga årslönen i Grekland låg 2023 på 17 000 euro, vilket är betydligt lägre än i Sverige och andra EU-länder. Niki Kerameus, arbets- och socialförsäkringsminister, har rest världen runt för att återfå arbetskraft, men säger att
”det varit svårt att få gehör.” Hon tillägger att
”utmaningen är ännu större: att visa dem att dagens Grekland inte har något att göra med Grekland från 2010 eller 2012.”